Något som dock är mycket vanligare än att göra än uppföljare till gamla filmer är remakes och brukar ske regelbundet med gamla filmer. Många gånger så är det för att ny teknik, sociala perspektiv och samtida värderingar har förändrats och utvecklats sedan en viss film kommit ut.
Som det nämndes innan så fick The Texas Chainsaw Massacre från 1974 en remake med samma namn år 2003 och andra klassiska slasherfilmer har även dom fått nyversioner av sig under dom senaste åren så som A Nightmare on Elm Street (Originalet kom ut 1985, remaken 2010), Halloween (Originalet kom ut 1985, remaken 2007) samt fredag den 13:e (originalet kom ut 1980, remaken 2009) och det är bara ett fåtal exempel.
Många gånger så brukar man helt enkelt skilja in en remake i två olika kategorier, antingen är den lika bra eller bättre än originalet eller så är den inte det. Men det är inte bara gamla klassiker som brukar göras om utan speciellt USA har för vana att ta utländska filmer som haft hög omsättning på bio och göra en amerikansk version utav dom.
Ett tydligt exempel är skräckfilmen The Ring, en remake på den väldigt populära Ringu filmserien i Japan. Men det finns även exempel som inte är lika tydliga, så som Martin Scorceses stjärnspäckade dunderhit ”The Departed” från 2006, vilket i sin tur var en remake på Hong Kong filmen ”Infernal Affairs” från 2002. Infernal Affairs var en stor hit i Japan och har både fått uppföljare samt prequel och tv-spelet ”Sleeping Dogs” hade en berättelse inspirerad från filmen.
Även svenska storfilmer har blivit omgjorda på amerikanskt manér, så som adaptionen utav boken ”Låt den rätte komma in” utav författaren John Ajvide Lindqvist. Filmen kom ut på våra svenska biografer i början på 2008 och fick ett varmt välkomnande utav både publiken och recensenter. 2 år senare så kom den amerikanska varianten ut, nu med namnet ”Let me in” och följer i grova drag samma story även om den fick kritik för att ha skenat iväg från originalet på vissa punkter.
Den amerikanska filmen säger sig dock ha följt boken bättre än den svenska filmen, men huruvida det bibehåller storyns kärnpunkter är en fråga i sig då det var författaren Lindqvist själv som även skrev filmmanuset. Men om man bortser från sådana subjektiva detaljer så är det ett faktum att båda filmerna har fått bra kritik överlag och är sevärda.
Men en filmserie som drabbats utav flest remakes på kortast tid är ingen annan än Spider-Man. Då det handlar om en hel del licenstrassel och olika dealar mellan Marvel Studios och Sony Pictures så har Peter Parker haft en väldigt intressant resa.
2002 så kom den första filmen i regissören Sam Raimis, mest känd för sina Evil Dead filmer, trilogi. Det blev hela 3 filmer på 5 år och fortfarande så anses den andra filmen vara en utav dom bättre superhjältefilmer som gjorts. Dock så tjänade inte den tredje delen in tillräckligt mycket under sin tid på bioduken och fick ett ljummet mottagande.
Så 2012 kom det en remake (eller reboot om man vill hårddra det hela) och Toby Maguire var nu utbytt mot Andrew Garfield i rollen som vår vänlige väggklättrare. Den andra filmen kom ut 2014 men innan det han komma fler delar så bestämde sig Sony för att samarbeta med Marvel Studios och lånade tillbaka Spindelmannen-licensen så väggklättraren kunde svinga sig in i ”Captain America: Civil War” från 2016 och nu bli en del utav MCU.
Den nya skådespelaren Tom Holland har även skrivit upp sig på 2 egna filmer, varav den ena släpps nu under sommaren 2017 samt i kommande 2 – 3 Avengers filmerna. Det ger oss alltså 3 olika Spider-man inom loppet utav 14 år som alla startat om historien från början och låter oss uppleva farbror Bens tragiska öde ett flertal sorgliga gånger.