Njutafilms.nu

Finns det något mysigare än att krypa ihop i soffan med en skål chips med dipp, ett varmt täcke och en mjuk kudde en fredagskväll? Om det finns det så vill jag inte veta, för att kura ihop sig framför en härlig film är min perfekta kväll, medan annat folk är ute och slirar, väter sina strupar och svettas på dansgolv eller golvet i toabåset, dyrkande porslinstronen. Idag finns det även en sådan stor uppsjö utav filmer att välja mellan, femtioelva olika genrer och tredubbla blandvarianter och oändliga kombinationer. Det är lättare än någonsin att avnjuta nya filmer ifrån hemmets trygga vrå utan att gå ut till bensinmacken och hyra en VHS eller dvd. Netflix, SF Anytime och Viaplay är bara några utav flera stora och populära streamingtjänster som finns tillgängliga för att inte nämna diverse piratsidor och speglade streamingsidor ute på nätet.

Jag minns själv första gången som mina föräldrar tog med mig till en filmbutik för att hyra en VHS, då jag själv fick välja vad jag ville se. Detta var någon gång under tidigt 90-tal och jag tror åldern låg på cirka 4 år. Av flertalet olika filmer som det fanns att välja mellan så föll lotten till sist på, efter mycket velande, Landet för längesedan av mästeranimeraren Don Bluth. Nuförtiden så minns jag tillbaka på långhalsen Lillefots äventyr under dinosauriernas era med sentimental nostalgi, men om man skall tro min käre moder så föll tydligen en och annan tår i början utav filmen, som faktiskt är rätt så sorglig. Sedan fick vi visst också böta 50 kronor då vi glömde att spola tillbaka filmen innan vi lämnade tillbaka den…

För yngre läsare kommer detta att te sig väldigt absurt och kanske även abstrakt. Min egen son är så van vid läsplattan och Netflix att han knappt ens använder sig utav det monstruösa arkivet med DVD och Blu-ray skivor som jag samlar på mig under årens lopp. Och ärligt talat så är det inte ofta jag öppnar fodralen heller längre, inte när det digitala arkivet är så lättillgängligt via smart-tv. Det har också blivit en större, eller skall vi kanske säga kortare, skillnad från hur lång tid det tar från att en film visas på bioduken innan den kommer ut för hemmabruk. På den gamla goda tiden så kunde det ta allt från ett halvår till över ett år innan filmen ens var tillgänglig att köpa, beroende på hur populär den var på biograferna. Nuförtiden så har många produktionsbolag pressat ner den tiden för att inte hypen skall hinna dö ut eller för att snabbt tjäna in pengar på DVD-försäljningen utifall biointäkterna uteblir eller inte uppnår det mål som man satt. I andra fall, så som med filmen ”House of the Devil” regisserad utav Ti West, så fanns den först tillgänglig på streamingtjänster i en månad för att väcka intresse innan den fick en begränsad release på biografer i USA. Ett knep som filmen faktiskt tjänade på innan den släpptes på DVD och VHS 4 månader senare.